Den senaste tiden har jag undrat. Vad är egentligen viktigast, kultur eller politik?
Det finns en rad saker som fått mig att undra. Dels politikens aktualiserande i och med add det är valår. Dels musikutbudet i svensk radio. Dels mitt intresse för politik och frågor av den här typen. Samt min sambos glirningar om mina matvanor. Det är just där som min fundering uppstod.
Min sambo tycker att jag borde äta animalier, då främst seafood. Jag har varit vegan i två år nu, lakto-vegetarian i två år innan dess. Min vegetarianism är främst en politisk ståndpunkt; Ifall vi inte åt kött skulle det finnas mat till fler. Sen har min vegetarianism självklart utvecklats till att jag känner avsmak mot animalier. Dock inte alls samma avsmak till seafood som till klassiskt kött eller ägg (ägg får mig att må illa, jag märker direkt ifall det är ägg i något jag äter).
Även ifall åvanstående svältrelaterade argument inte håller för fisk och annat från havet på samma sätt finns det andra politiska argument mot att äta seafood. Främst tänker jag då på att fiskeindustrin förstör haven, framförallt havsbotnen (jag har ganska nyligen börjat stödja greenpeace).
Å andra sidan, mat har väldigt stor kulturell betydelse, och olika kulturer har olika rätter som till stor del definierar dem. I många fall är dessa rätter kötträtter av något slag. Ifall jag är ute och reser, vilket jag idag gör för sällan (på grund av att mina studier tar min tid, men inte ger mig pengar. än), vill jag ju uppleva de kulturer jag träffar på genom alla mina sinnen. Hur ska jag egentligen förena det med min vegetarianism?
Även här i Sverige finns det kulturella högtider där animalier har stor betydelse. Nu kanske min läsare lätt tänker på julen, vår stora Svenska frossarhögt
id, men det gör inte författeren, jag är nämligen tämligen oförtjust i denna (f.d.?) kristna högtid. Vad jag närmast tänker på är kräftsäsongen. Både jag och min sambo hade mycket gärna tagit oss flera tillfällen att äta kräftor. Hon för att hon älskar seafood. Jag för att jag älskade det innan jag slutade, och för att det är en ganska viktig del av mina possitiva barndomsminnen.
Problemet är altså som följer; hur ska man hantera kampen mellan den politiska ståndpunkten och matens kuturella betydelse? På ett sätt som dessutom är konsekvent, funkar verkligen "jag är vegan, men inte på semestern"?
Jag skulle verkligen uppskatta att få respons från mina läsare (om några sådana finns) i denna fråga. Gärna med diskussion innan min sambo och jag kommer ha semester ihop på min uppväxtort (första veckan av augusti), då vi har pratat om att äta just kräftor.
